Det var några år sedan nu jag skrev något senast. Jag har egentligen inte något särskilt nytt att berätta förutom att jag känner att jag behöver skriva av mig lite. Exakt vad det är som bubblar inom mig och väntar på att få komma ut går inte riktigt att sätta ord på, så det borde bli ett problem att formulera.

 

På senare tid har många tankar om hur, varför, när, vad, vem dykt upp i mitt huvud. Främst har det handlat om varför ser livet ut så olika för olika personer? Hur säker kan jag vara på den framtid som jag sätter upp för mig själv? När kommer jag göra något åt mitt liv, eller är jag egentligen nöjd med hur det ser ut idag? Vad är det jag vill göra framöver och vem är det som jag vill vara?

 

Alla dessa frågor är sådana frågor som säkert alla ställer sig själv någon gång, men som är svåra för samtliga att svara på. I dagens samhälle blir man så influerad av olika sociala medier så som Instagram, Facebook och Tumblr. Jag har dock inte varit en sådan som faller lätt för grupptryck, har dålig självkänsla och dåligt självförtroende, utan har alltid vandrat min egen väg. Därför finner jag det svårt att påstå att jag har blivit drabbad av allt som florerar på sociala medier utan snarare att jag kan finna inspiration på hur jag skulle vilja att vissa saker i min vardag fungerade.

 

Visst måste jag erkänna att även jag sitter där och suktar efter finare hem, fler resor och godare mat. Dock kan jag inte påstå att jag känner avund då det är jag själv som väljer vad jag lägger mina pengar på och vad jag gör av min tid. Om jag verkligen hade velat resa mer så skulle jag ha tagit mig tiden till det, så enkelt är det. Det är där mina frågeställningar ovan kommer in. Vad är det jag egentligen vill göra?

 

Vill jag ha något annat liv eller vill jag leva det livet jag lever nu? Om möjligt, hur kan jag då eventuellt förbättra mitt liv? Vad menas egentligen med förbättra? Är jag inte rätt nöjd med tillvaron som den är förtillfället?

 

Allting grundar sig i att jag känner att jag är i ett desperat behov av förändring. Just nu lever jag i ett oorganiserat kaos här hemma och på den här delen känns det som att jag har gett upp. Om jag på något sätt lyckas att få min lägenhet att kännas som ett hem igen kommer jag jubla inombords, men just nu känns vägen dit lång. Jag vill så mycket, men samtidigt är det så lite som krävs. Allt detta blir bara till en röra som utmattar mig varje dag och som leder till att ingenting händer - dag efter dag. Ibland känner jag bara för att ge upp allt och börja om helt på ny kula, men samtidigt vill jag inte fly. Det bästa vore om jag finner styrkan att ta itu med bördan och återigen så vet jag att det är så lite som krävs.

 

Om jag får den förändring jag söker - att reda upp mitt kaos, så har jag full tillit till att jag kommer kunna ha en bättre struktur på min vardag. Jag har då inga ursäkter kvar längre, då jag betat av mina standardursäkter en efter en det senaste året. Jag har uppnått de målen som alltid har känts så avlägsna. Det är kanske det som jag är rädd för, att min vägg av ursäkter plötsligt inte finns kvar och vad det är som kommer att hända då? Jag måste våga lämna tryggheten och ta steget.

Sjukt längesedan jag skrev något nu så kände verkligen att det var på tiden. Om jag ska vara ärlig så har det inte hänt så mycket sedan sist. Jag har fyllt 23, vilket jag firade med Marika och Camilla med hemmagjord satay-kyckling och jordnötssås i mängder. På min riktiga födelsedag bjöd jag alla som ville komma på fika och hade fullt hus från morgon till kväll.

 

Strax efter det var det jul. Första gången vi inte firade det i Sjulnäs typ och istället firade vi det i mormor och morfars lägenhet. Det gick det också! Testade mer saker på julbordet än vad jag brukar. Till och med sillsallaten! Sov sedan över hos mamma och André. När väl mellandagarna började jobbade jag från annandag jul till nyårsafton. Mellandagarna är ju också känt för att vara hemvändarvecka vilket verkligen märktes! Hann med att träffa Snuttan med familjen, Emma, Johan och Jennifer! Så är faktiskt rätt så stolt med tanke på hur mycket jag jobbade.

 

Nyår firades som vanligt i Lakafors. Vi åt god mat som avslutades med vitchoklad pannacotta, byggde pussel och spelade spel. Självklart smälldes det av lite raketer också. Nyårsdagen byggde jag och Sofie ännu mer pussel innan jag åkte hem på eftermiddagen.

 

Januari har gått otroligt snabbt! Det enda jag kommer ihåg att jag hunnit med är att jobba, firat Rasmus och sovit hos Camilla. Har också firat Camilla i och för sig, och spelat Beyond two souls som en galning. Annars har hela januari bara rusat iväg.

 

Nu ska jag gå ut i tvättstugan igen, så hinner inte leta fram några bilder från den här tiden på mobilen. Men det är ändå bara jag som läser den här bloggen för att minnas grejer så det spelar ingen roll, höhö.

Nu var det några dagar sedan sist. Som jag säkert har skrivit tidigare så var vi och besökte morfar i lördags i Sunderbyn. På vägen dit stannade vi till på storheden och jag köpte mig en ny telefon! Och på vägen hem åkte vi förbi McDonald's och njöt av godmaten. Jag åt en McChiken, mumma!

 

Mobilen i alla fall. Det blev en S4 och jag har knappt hunnit börja vänja mig med den ännu. La först in musik i telefonen idag så har inte hunnit utforska den så mycket än. Men jag gillar det jag lärt mig än. Förutom att det är så fula smileys och att det inte går att byta ord genom att bara trycka på ordet sen... Men det är sånt man vänjer sig med. Är hur som helst skönt att kunna ha några appar i alla fall.

Som jag säkert har nämt tidigare så har jag haft besök i veckan. Sofie har varit här sedan i måndags och åker först hem i eftermiddag. Dock är hon på skolan nu och jag på jobbet då så känns som att hon redan har farit. Hur som helst så har det därför inte funnits så mycket tid över till annat. Har inte varit ut på någon promenad på hela veckan och inte heller haft tid att gå till gymmet... Känner mig så otroligt äcklig på grund av det? Jag vet inte varför, jag måste röra på mig!

 

Förhoppningsvis hinner jag ut på en promenad imorgon förmiddag innan det bär av till Sunderbyn för att hälsa på morfar. Sen på kvällen ska jag hänga med Camilla så då har jag inte tid. Kanske så får jag tid över ikväll då jag bara kanske skulle hänga med Marika ikväll. Jag hoppas nästan! Och i så fall ska jag nog ta mig till gymmet, haha.

 

Hur som helst så börjar det nu bli dags att dra mig vidare till jobbet. På tal om jobbet så är jag så otroligt sugen på att flytta (fråga mig inte hur det kopplas samman). Är lite, lite sugen på att flytta till Kalmar av alla ställen? Hur konstigt är inte det liksom. Ska dock inte flytta någonstans förrän jag lyckats ta kortet. Utan kort får jag inte unna mig någonting annat, så är det bara. Eller det är det jag intalar mig själv i alla fall för att jag ska hålla mig motiverad till att ta det.

Tänkte att ni kunde få en liten uppdatering hur det går med min snålhet och mina nyttigheter.

 

Som ni kanske kommer ihåg så var jag i vintras helt besatt av Lyxfällan? Det är jag fortfarande, så därför försöker jag undvika det programmet så gott det går. Jag kan ju säga att jag har sedan dess lyckats slösa betydligt mindre (har samtidigt tjänat mer dock) och sparat betydligt mycket mer än förut. Lägger alltid undan några tusenlappar när lönen dimper ner på kontot och sparar utöver det 500 kronor i veckan (varje vecka som jag klarar mig utan onyttigheter) och 10 kronor varje gång jag använder kortet. Detta har nu resulterat i att jag har ett behagligt belopp på sparkontot, men som jag strävar mot att minst fördubbla.

 

Måste ju säga att det går betydligt mindre pengar sedan jag slutade med godis. Det är så billigt att gå och handla nu, när man bara går förbi drickorna, chipsen och godiset. Annars blev det ju alltid minst en tjuga på det. Och det blir faktiskt onödigt mycket pengar i slutändan! Det här med att hålla sig undan godis känns inte alls jobbigt längre över huvud taget. På måndag är det 19 veckor som jag har hållt mig "ren" och känner mig inte ens nära att få någon typ av återfall.

Resultaten som jag ser både på vågen och i spegeln är stora. Kan ju säga att det är sjukt roligt att ta sig i gamla kläder som man inte kunde ha bara för några veckor sedan. Man får sån självkänsla och börjar tro på sig själv så otroligt mycket. Jag blir bara ännu mer taggad för varje vecka som går! Det börjar ju inte vara så länge kvar tills det har gått ett halvår och det ska bli kul att se vad jag har uppnått för resultat då.

 

Snart ska jag ta och cykla iväg på jobb. Har fått låna mammas cykel tills jag kan fixa mig en egen. Jag hoppas bara att cykeln finns kvar när jag går ut på ett litet tag...

 

Tänkte egentligen bara uppdatera er så att ni får veta hur det är med morfar. Han är lindrigt skadad just därför han inte fick några skallskador eller liknande. Vänstra benet är dock kaos, men det är sådant som de kan fixa (förhoppningsvis). Jag pratade med honom igår och han lät trött och han sa att han hade ont, men annars var det ingen fara med honom. Som jag redan har hunnit skriva så känns det otroligt skönt!

Sedan jag var ledig i tisdags så har jag hunnit med att jobba och jobba lite över och jobba ännu mer över och jobba. Efter jobbet idag har jag dock hunnit steka plättar och se idol. Hur som helst. Att jag jobbar mycket vet ni redan så nu till anledningen till varför jag kände att skriva av mig lite grand.

 

Idag efter jobbet såg jag att mamma hade försökt nå mig tre gånger under dagen, så jag ringde upp. Det jag möttes av var "Hej, vi är på intensiven i Sunderbyn". När man hör de orden så börjar alltid alla tankar gå på en och samma gång. Per automatik gick tankarna direkt till min lillebror eftersom att han varit sjuk och jag tänkte på en gång "Åh nej, han har fått tillbaka cancern. Han kommer att dö". När mamma sedan kläcker ur sig "Morfar har krockat".

 

Min älskade morfar har alltså krockat idag. Han har kommit körandes i hans nya bil (helt nya alltså) och sträckt sig efter något inne i bilen. Tyvärr har han då kommit över på fel vägbana och när han tittade upp såg han långtradaren innan det small. Han hade klämts fast i bilen och bilen är bara mos. Han hade otrolig tur att han överlevde hade ambulanspersonalen sagt. De har kunnat konstatera att han inte har fått några skallskador, men han har brytit minst fem ben. Jag är så otroligt glad att det värsta inte hände. Min morfar är min morfar och han har alltid funnits där för mig. Den bästa morfarn som man någonsin kunnat önska sig. ♥

 

 

En låt som får mig att tänka på idag. Inte bara för morfar utan även för interna skämt på jobbet.

 

Hur som helst så ska jag se om jag får någon tid över till att åka och träffa morfar något nu de närmsta dagarna. Annars väntar fem långa dagar jobb innan jag är ledig nästa gång. Vi inleder de fem dagarna med att jobba 8.45-18 imorgon.

Detta är min enda lediga dag på den här veckan (har jobbat 8 dagar i rad och är ledig på söndag nästa gång som det ser ut just nu). Därför är schemat för den här dagen fullproppat med aktiviteter!

 

Började dagen med att sova ut (eller somnade tidigt igår, annars hade det inte gått) och se Idol-avsnittet från igårkväll (som jag missade på grund av jobb). Efter det hade jag ett standard morgon-samtal med Emelie och gick sedan hem till mamma. Därefter åkte vi förbi och aktiverade mitt gymkort (så äntligen kan jag börja gymma igen!) innan vi åkte vidare till Grisberget för att gå en motionsrunda. Testade att gå med stavar för första gången på 5 km-slingan. Efter den härliga starten på dagen bar det av hem för att i princip bara svira om innan jag cyklade vidare mot stan. Där mötte jag Emelie och gick en runda på stan. Hon storshoppade medans jag bara köpte försvarets hudsalva och ett par leggings. Efter ett tag var båda less så jag hoppade på cykeln igen och cyklade hemåt. Väl hemma har jag hunnit snoka runt på datorn ett litet tag och hjälpa morfar med lite Blocket-annonser. Och nu är vi framme vid nutid.

 

För att fortsätta denna aktivitetsfulla dag så ska jag nu göra ett ryck i hemmet och dammsuga samt diska. Efter det blir det att hänga med Marika. Skulle tippa på att det blir att laga god mat och sedan spela Wii. Känns ganska standard. Ikväll ska jag försöka hinna se Idol, för att sedan försöka hålla mig vaken till Geordie Shore som har  säsongspremiär. Vi får se om jag orkar med det sistnämnda.. Blir en rätt lång dag om jag orkar det och jag börjar jobba redan klockan 8 imorgon. Så antingen blir det live ikväll eller imorgon efter jobbet. Hur som helst, en rätt bra dag faktiskt!

Igår hade jag kanske den sämsta starten på en dag, någonsin. Eller allt var bra fram till att jag skulle gå ut och cykla till jobbet. När jag kommer ut så är cykeln helt borta... Hinner tänka att jag antaligen har glömt den någonstans innan jag börjar stressa mot mamma för att låna hennes cykel. Hinner ungefär halvvägs innan jag börjar tvivla på att cykeln verkligen var borta, att jag förmodligen bara var trött och inbillade mig. Så jag vänder om och går tillbaka igen, men icke! Cykeln var inte där den gången heller.. Jag knatar vidare mot mamma på nytt, ännu mer stressad denna gång. Först när jag är där kommer jag på att André har tagit min nykel här om veckan så jag kan inte ta mig in. Börjar ringa både mamma och André som en tok och plingar på dörren, men ingen öppnar. Efter några minuter ger jag upp och börjar powerwalk:a till jobbet.

 

Stressar och flåsar som en tok och när jag väl har kommit över E4:an så tänker jag ta storgatan ner mot stan, för det brukar gå snabbast. Men nej då! Då håller de på med vägarbeten där och har grävt upp hela jävla vägen så jag får gå världens omväg till råga på allt. När jag väl kom fram till jobbet, försent och varm, var jag inte på glatt humör! Fyfan, säger jag bara. Den som snodde min cykel ska få spö!

 

Sitter och väntar på att klockan ska bli 11 så att jag får gå ut till bussen någon gång.

 

Har nu varit ledig i tre dagar i streck så jag tror att det är därför jag är lite otålig till att komma till jobbet, haha. Har hunnit hänga med Marika och Andreas, vara på stugan, se braveheart och varit med Marika på nytt. På stugan röjde vi i skogen, spelade kort och var på björnsafari. Sen så sjöng vi varenda barnvisa som vi kunde komma på och lite andra låtar också. Jag, Sofie och Crille sov i husvagnen, som först var iskall men senare under natten blev kokande varm. Sov inte så bra den natten alltså. Den enda som kunde sova utan problem var Sofie, men vi andra vaknade flera gånger om.

 

Just ja! Jag har ju hunnit tvätta också. Och följt Marika till stallet. Så fastän jag har varit ledig så har det inte blivit någon lugn stund. Ska nu jobba varje dag till och med lördag. Så vi får se om jag hinner ta det lugnt någonting nu.

 

Idag är tanken att jag ska följa med till stugan. Däremot skulle jag bli upphämtad för en timme sedan, men sitter fortfarande hemma... När de väl dyker upp blir det i alla fall att åka till stugan. Det blir bara en natt men det ska ändå bli grymt skönt. Har bara lite dåligt samvete över att lämna Lulle själv. Dock har Marika lovat att mata honom ikväll så helt lämnad kommer han inte att vara.

 

Annars har jag visst lovat att titta på Braveheart på måndag. Otippat värre!

Försöker fördriva tid istället för att ta itu med disken... Mycket roligare att göra allt annat som man inte egentligen behöver göra ju!

 

Som jag sa förra veckan så har nu mitt vikariat tagit slut. Har efter det hunnit jobba 3 heltidspass och ett riktigt timmis-pass. Timmis-passet var 5 timmar och det kändes hur skumt som helst att vara där så kort tid. Hann ju knappt göra någonting alls!

 

Idag jobbar jag också endast 5 timmar och börjar först 16. Imorgon jobbar jag 8-16.45 och sen de kommande 2 veckorna jobbar jag i princip heltid. Så jag kan ju inte precis klaga på att jag inte får jobba. Jag jobbar nog så att det räcker och blir över.

 

Vad ska jag annars göra idag? Jag ska faktiskt möta Lina klockan 12 för att luncha. Efter det har jag tänkt springa på stan. Har inte köpt kläder på hur länge som helst, så känner att jag måste köpa en ny tröja eller något åtminstone. Tror alltså att det blir en rätt bra dag bara jag orkar ta itu med disken först.

Har några minuter att fördriva innan jag sticker till jobbet. Sista dagen på mitt vikariat, fuck yeah! Ska bli skönt att bli timmis igen på söndag, Eftersom att jag bara har jobbat 75% nu under sommaren så har jag haft så mycket konstiga pass, men som timmis vet man oftast vad passsen brukar ligga på i alla fall. Men jag ska väl inte klaga, 75% på sommaren har varit rätt slappt och jag har haft mer tid över än vanligt.

 

Nu måste jag nog gå och kissa innan jag går till bussen, så tjing!

Kom på att det var längesedan jag skrev någonting och att jag dessutom har glömt berätta om när vi hyrde stugan i skärgården. Så får skriva ihop någonting nu om det.

 

Efter lite kaos (som hör till när man ska någonstans) så kom vi oss iväg med båten i regn och rusk. När vi väl kom fram till stugan var vi ganska less, så vi packade upp på en gång och ställde oss och grillade hamburgare. Efter vi hade ätit introducerade jag skip-boo för Camilla. Vilket visade sig bli helgens underhållning! Vi spelade skip-boo nästan hela kvällen, samtidigt som vi lyssnade på Måns Zelmerlöw. Sen somnade vi rätt tidigt också...

 

På lördagen sov vi ut och sen spelade vi lite mer kort, innan vi packade ner lite picknick och gick till andra sidan ön. Där la vi oss på en stor sten och solade ett tag. Efter inte så länge blev vi less och gick tillbaka till rätt sida för att hämta en kanot. Sen började vi paddla omkring och badade vid några sanddynor! Sen fortsatte vi runt ön, men vi gjorde en paus till för att fika lite grann. När vi kom tillbaka lagade vi mat och sen tog vi oss en till runda med kanoten runt en annan ö. Utöver det spelade vi kort och spelade kort och så Måns såklart! Andra (sista) natten sov vi också ut och sen åt vi plättar till frukost. Vi städade ihop och paddlade lite mer kanot och sen blev vi upphämtade med båten och åkte hem igen. Perfekt helg om jag får säga det själv!

 

Sitter i valet och kvalet på och funderar vad jag ska äta. Är lite sugen på att vara lat och gå och köpa någon snabbmat, men samtidigt är jag inte så sugen på vad de erbjuder. Alltså inte så sugen så att jag känner för att slösa pengar.

 

Har köttbullar i kylen men har redan ätit det två dagar i rad. Känns som att jag skulle vilja ha lite variation. Är nog egentligen mest sugen på glutenfria plättar, men det kändes bökigt att orka göra själv.

 

Annars då? Har precis kommit hem från jobbet och har nu bara en jobbdag kvar denna vecka. Är ledig på söndag och då är det inplanerat att jag ska hänga med Linzon herself. Bra stuff.

Jag vet inte vad jag känner just nu. Jag känner mig sorgsen samtidigt som jag känner mig till freds. Sorgsen över allt dåligt som har hänt i mitt förflutna. Till freds för att jag tycker om det liv jag lever just nu. Känner även saknad. Saknad av alla de personer som jag har älskat men som inte vandrar bland oss idag. Förundran varför inte världen är mer rättvis och oro över vad som komma skall.

 

Jag har lärt mig den hårda vägen att ingenting varar för evigt. Vad som tycks vara en obrytlig vänskap kan från den ena dagen till den andra krossas och vara nästintill omöjlig att reparera igen. Ibland behövs det inte ens någon katalysator, utan det är tiden den själv som förstör. Vi alla förändras och det gör det svårt att säga att man är samma person idag som var igår. Lika svårt som det är att säga att vi kommer vara samma person imorgon. Vad vi ännu inte vet någonting om kan vi inte heller lova saker om. Det enda vi kan vara säkra på är nu:et.

 

Det är därför vi måste ta till vara på alla stunder och försöka göra dem till de bästa. Jag tycker om mitt nu, men jag tar inte tillvara på stunderna. Jag sjunker tillbaka till bekvämligheten och väljer den enkla vägen genom livet. Den utan nya erfarenheter och minnen. Jag är alldeles för bekväm i det liv jag lever just nu för att vilja ha några förändringar i det. Fastän förändringarna skulle vara till det positiva så står jag fortfarande kvar och stampar på samma plats. Varför är det så? Är det på grund av mitt förflutna som jag är rädd att ta nya chanser? Är det för att jag redan har varit med om mer drama än en människa borde behöva utstå under en hel livstid som jag istället väljer att backa? För att slippa dramatiken som kan skapas om jag väljer att göra på något annat sätt?

 

Drama och konflikter är det värsta jag vet. Även om jag gör allt i min makt för att försöka undvika dem så letar de ändå sig upp i något hörn ibland. Jag tror att det är därför jag känner mig sorgsen. Jag jagas av gamla konflikter som ännu inte fått någon lösning och på grund av mitt envisa jag, som vägrar att förändras, så har jag inte längre kvar någon att ventilera det med. De personer som jag skulle vänt mig till har gått vidare med sina liv och jag vill inte tynga dem med mina bekymmer. Mina bekymmer som egentligen är obetydliga och flera år gamla. Som jag inte tycks kunna skaka av mig hur mycket jag än försöker. Bekymmer som i mina egna ögon är nonsens och som bara "tjejer" bryr sig om.

 

Det känns som att min omgivning rasar. En efter en rasar en del av min skyddsnät bort och jag står ensam kvar, sårbar, i mitten. Jag är ensam kvar och med en enorm tyngd på mina axlar. Det finns ingen kvar som kan hjälpa mig lyfta bort den. Jag försöker röra mig framåt, men tyngden är för stor och jag står stilla kvar. Orklös.

 

Jag saknar känslan av att veta att man kan ringa en person och den kommer alltid svara oavsett vad. Den kommer alltid att ställa upp för dig utan att kräva någonting i gengäld. Speciellt saknar jag det med de personer som varit mina sådana. De som alltid skulle finnas där för mig. De som alltid kommer att ha en del av mitt hjärta och som jag alltid kommer att ställa upp för i vått och torrt. Även om känslan kanske inte längre är från båda hållen.

 

Jag känner mig ensam och sorgsen. Ensam för att jag inte längre har någon axel att gråta ut mot. Sorgsen för att jag känner mig ensam. Jag tror att jag behöver lätta på trycket lite grand innan jag klarar av att gå vidare i vanlig takt... Gråthumör är sämst.