Läste precis ut en bok. På nästsista sidan hade översättaren stavat hemskt med ä istället. Alltså hämskt. Det förstörde hela min bokupplevelse och förstörde hela helhetsintrycket för mig. Boken var i övrigt bra, men så lätta fel får man bara inte göra. Inte om man arbetar som översättare.

 

Nu däremot ska jag gå med Lulle till mamma, sen packa och sen kolla skidor. Sen åker jag till Lakafors i två dagar. Mysigt. Kommer dock sakna kissen känner jag, men det är inget ovanligt.

Gjorde ett fynd här om dagen. För några år sedan, när jag fick på papper att jag hade dålig syn, så fick jag två par brillor från brorsan som han hade plockat på sig i en "glasögon för behövande"-låda på sjukhuset. Needless to say så var de fula som stryk, så det enda som de användes till var när vi lekte gubbar eller skulle klä ut oss utan anledning.

 

Fyndet jag gjorde var alltså ett av dessa paren! Har inte sett till dem sedan jag flyttade hit, men nu hittade jag ett utav dem igen alltså. För att hylla gamla tider så blev jag ju tvungen att ta kort på mig själv med dem på.

 

Nu har jag gjort det igen. Alltså glömt bort att jag har en blogg. Jaja.

 

Vad har hänt sedan sist då? Hm, jag såg gs-finalen och var sjukt trött dagen efter på jobbet. Såg igenom the valleys i samma veva (så jävla spårat, men funkade bra ändå) och även andra säsongen av teen wolf. Var med Marika som var husvakt och sov över i ett hus där det var 12 grader inomhus. Behöver jag ens säga att vi höll på att frysa ihjäl?

 

Jobbade, tvättade, donade och spelade Super Paper Mario. Sen skulle jag hänga med Marika på fårön igen. Det här var i lördags och då visade tempen på minus 29. Och det innebar alltså att det var ännu kallare inne och fryst vatten. Efter en halvt kaotiskt natt och morgon så kom jag hem, duschade och åkte vidare till mamma. Tvingade brorsan att spela sällskapsspel och bygga lego med mig tills uppesittarkvällen började. Ingen av oss vann. Inte ens jag alltså.

 

På julafton så spelade jag och Adde mer sällskapsspel och öppnade julklappar. Fick pengar, en filt, en ungsform, en liten spegel och ett presentkort på Akademibokhandeln. Vid 13 så kom morfar och hämtade oss. Pratade med kusinerna ett tag innan de skulle åka vidare, sen dukades julbordet fram samtidigt som Kalle var på i bakgrunden. Efter "kan du vissla, Johanna?" så blev det ännu mer spelande och glass med chokladsås. Sen började det bli sura miner då jag ville se Karl Bertil och inte åka hem. Så direkt då det var slut så åkte vi tillbaka till mamma där jag och André avslutade kvällen med att se film och busa med katten.

 

Juldagen började med att packa ihop mina grejer för att gå hem. Väl hemma så hann jag knappt byta om innan det var dags att vandra in mot jobbet. Jobbade några timmar och blev upphämtad av Agnes som precis kommit från Umeå och skulle stanna i Piteå i hela 26h. Det blev några svängar med vad vi skulle sysselsätta oss med under kvällen (Piteå har ju inte det största utbudet med aktiviteter precis), men det blev så att vi hyrde film med hennes mamma och blev bjudna på max av densamma. Sen myste vi hemma hos dem framför soffan med gotta och film, innan jag fick skjuts hem och sa hejdå till Agnes för den här gången.

 

Igår var första dagen på, vad som kändes som, hur länge som helst som jag var hemma. Det firades med.. Att jag inte hade något att göra. Så därför började jag läsa en bok på 450 sidor och såg massa filmer på tvn på morgonen. Åkte in till stan med Marika för att hitta en present till hennes mamma, men hittade också ett par platta skor (äntligen!) på mellandagsrean. Avslutningsvis så fikade vi på Ekbergs och jag drack, vad som mycket möjligt var min sista julmust för den här säsongen. Sen åkte jag hem och läste resten av kvällen.

 

Läste ut boken imorse och vill bara ha något mer att läsa. Hatar när det blir så. Hur som helst så ska jag betala räkningar nu och sen jobba i 9,5h. Gud vad jag längtar. Not. Vi får hoppas att dagen går fort och likaså morgondagen. För sen är jag ledig till nyårsdagen! Ska bli galet skönt.

Åh, det här är så jobbigt. Jag kom ihåg att Geordie shore skulle gå ikväll (brukar inte ha så bra koll på dagar annars..). Så tänker jag att jag ska se avsnittet och sedan skynda mig i säng då jag måste upp kring sex imorgon. Men då när jag har sett över halva avsnittet så får jag veta att det är ett dubbelavsnitt (säsongsfinalen). Så det slutar först 01.00.. Tur att jag inte jobbar så många timmar imorgon och att jag kan vila efter jobbet.

 

 

Förövrigt så har jag köpt nästan alla julklappar idag! Sjukt nöjd då jag hatar julklappar egentligen.

Idag har jag fyllt år. Men det tror jag att ni redan visste.

 

De flesta kom ungefär samtidigt vid 12-tiden. Så eftermiddagen har varit av det lugnare slaget. Vilket har varit skönt. Vid fem-tiden mötte jag upp Marika och Juho på Pitstop. Sen har jag och Marika kollat film och fikat.

 

På tal om fika, så har jag kvar så ofantligt mycket fortfarande. Mormor kom med en rulltårta, anisbröd och bullar. Utöver det så hade jag ju bakat glasstårta, tosca, sommarkaka, chokladbollar och kladdkaksmuffins. Tror det är första gången någonsin som jag inte bjuder på något köpesfika över huvud taget.. Hur som helst så tror jag ni förstår att det inte bara är en bulle kvar i påsen om man säger så.

 

Fick i alla fall ett parfymkit (loverdose) och en stekpanna! Samt ett lock till micron och stålull. Allt som jag hade önskat mig alltså. Sjukt nöjd. Misstänker även starkt att jag ska få gardiner av mamma, vilket gör mig ännu mer nöjd! Jag hade ju som inte väntat mig något i present, så det här känns bara roligt.

 

Annars hade jag sjukt otur imorse när jag strök en blus.. Det var första gången som jag använde strykjärnet och var extra försiktig med det. Så tror ni inte jag tappar det rakt på Lulles kattmat.. Det flyger mat och vatten över hela köket och järnet ligger med den varma sidan neråt i backen.. Som tur var blev det inga märken på golvet eller så. Däremot så fick keramiken sig några repor och en liten bit porslin lossnade från en av Lulles skålar.

 

En annan sak som jag grämt mig över idag är att firefox hade uppdaterat sig och då försvann min persona. Vilket gjorde firefox så otroligt fult (standardtemat är typ det fulaste någonsin) och kunde verkligen inte komma på vad min favorit hette. Så laddade ner någon annan, men klarade inte riktigt av den heller. Men efter lite googlande efter möjliga namn på den så hittade jag den till sist! Tog bara lite över en timme. Nu är i alla fall firefox tillbaka till sin fina form!

 

Jag är helt slut.

 

Gick och handlade när jag slutade, sen blev det bussen hem som sagt. Efter det har jag diskat, bakat, diskat, bakat, diskat, bakat och diskat. Har inte ens påbörjat glasstårtan än. Men känner att jag måste sitta ner nu, mina fötter dödar mig. Får se om jag gör den antingen ikväll eller imorgonbitti. I värsta fall får jag väl skynda mig till ica på morgonen och köpa glass med chokladsås eller nått.

 

Ska också hinna dammsuga innan folk hinner börja dyka upp imorgon.. Men nu jävlar ska jag se julkalendern och invänta skidorna!

 

Idag är det bakdags. Ska baka fusk tosca, sommarkaka, glasstårta och negerbollar. Men innan dess ska jag jobba för åttonde helgen i rad. Ska bli skönt att vara ledig en hel helg nästa vecka om jag säger så..

 

Jobbar dock bara några timmar, så kan ta bussen hem kl 14 (yay!). Sen är det bara sätta igång. Wish me luck, eller något va..

Någonting jag blir arg på varje dag är Facebook. Det känns som att de varje dag kommer med en liten ändring som varenda en är så sjukt störande. Jag vill ha det simpelt och rent. Vill inte ha massa tusen länkar eller bli rekommenderad evenemang i "närheten" då mina vänner ska gå på dem. Vänner som jag till och med ha döljt?

 

Nu måste jag gå till bussen, men kände bara AAAAAH DAMP.

Måste bara skriva/säga det här någonstans och då fick det bli här.

 

Serienörd som jag är, så använder jag mig alltid utav watchseries.li när jag ska titta på avsnitten. Idag har inte sidan funkat (de har inte lagt upp de nya avsnitten och man har inte heller kunna hitta länkar till gamla avsnitt). Jag har bara tänkt att de har någon driftstörning eller så då de bytte domännamn från .eu till .li förra veckan. Men nu när jag går in möts jag av en text som säger att de jobbar med ett nytt TV shows project som kommer att vara up and running 15/1. Dessvärre har de varit tvungna att radera alla länkar tills dess.

 

Alltså mitt liv blev plötsligt hundra gånger jobbigare. Det är en hel månad kvar dessutom! Har som inte riktigt hittat någon bra lösning över hur jag ska göra nu istället. Finns andra sidor som jag tycker betydligt sämre om, och de är inte lika bra då man ligger efter i avsnitt. Men åååh. Skiter fullständigt i att det här är världens största ilandsproblem just nu, blir ändå less.

 

Så, då fick jag skriva av mig lite. Känns lite bättre nu i alla fall.

Har inte hunnit med så jättemycket idag. Diskat, fikat i tre timmar med Angelica (måste ju vara något slags rekord), handlat (sprang in i Karolina där, otroligt länge sedan sen jag såg henne!) och lagat mat. Självklart sett Hart of Dixie också! Är lätt den bästa serien just nu, blir helt till mig bara jag tänker på den.

 

Maten blev i alla fall så här:

 

Åh, blev plötsligt sugen på att koda. Eller bara allmänt datafixa någonting. Men mest koda då.

 

Vet inte om jag sa det här, men förra veckan fick jag världens ryck och började fixa med datorn sent på kvällen. Fick upp dens prestanda en hel del, så blev riktigt nöjd. Dock hade jag problem med en bugg i firefox några dagar senare, men datageniet som jag är löste det så nu fungerar det som det ska igen. Däremot så har jag problem med att IMDBs sökmotor inte vill fungera som den ska. Alltså snabbsöken. Så det är väl det som får bli mitt nästa projekt då helt enkelt. Nörd som jag är. 8-)

 

 

CVet inte riktigt om bilden har något med inlägget att göra. Men bilden är i alla fall 2 år och 2 dagar gammal. Sjukt hur snabbt tiden går! Jag har förfan bott i den här lägenheten i två år nu? Vadfan hände där liksom.

Idag är det tre år sedan som min största mardröm besannades. Idag är det tre år sedan våra liv skulle förändras för alltid. Idag är det tre år sedan som cancern kom in i våra liv.

 

Jag kan fortfarande komma ihåg när mamma ringde och sa att de skulle åka ner till Umeå på en gång. Magnetröntgen hade visat att André hade en tumör som var 5 cm i diametern i lillhjärnan. När jag fick det här samtalet befann jag mig på jobbet, i smyckesbutiken och jobbade själv. Tårarna började rinna och jag kunde inte längre prata. Allt jag fick fram var "men, jag vill också följa med". Det var då som mamma började prata logiskt med mig. Om jag följde med, vem skulle då vattna blommorna? Vem skulle då ta hand om katten? Eller ta in posten? Någon utav oss skulle ju vara tvungen att stanna hemma.

 

Så jag nöjde mig med det och förstod hur hon tänkte. Men jag ville prata med André. Han skulle ju ner för att opereras och hjärnoperationer är alltid riskabla. Så de gav telefonen till min älskade lillebror. Tårarna rann fortfarande ner för mina kinder, medans han lät precis som vanligt. Han skrattade till och med åt att jag grät och förstod inte allvaret i det som var på väg att hända. Det enda jag kunde få fram var "Jag hatar dig, André. Du kan ju inte ha en tumör bara sådär, fattar du väl?". André fortsätte vara sitt noncholanta jag (som var så typiskt honom innan sjukdomstiden) och svarade bara "mhm" när jag sa att jag älskade honom.

 

När vi väl la på stod jag och skakade. Hade ingen röst och tårarna forsade fortfarande längs mina kinder. Två kunder kom in i butiken, men jag kunde inte ens hälsa. Samtidigt går en kompis förbi och ser mitt tillstånd. Hon kommer in i butiken och jag kan gråta ut mot hennes axel. Hon stannar ett tag, men lämnar mig sedan. Nu hade jag ju dock hunnit samla mig, så klarar av att jobba den resterande tiden och stänga butiken utan problem.

 

Det var några riktigt jobbiga dagar som följde. Det var ny information om tumören, om operationen och allt möjligt. Den 16:e, på min födelsedag, skulle jag äntligen få träffa honom. Han hade operats dagen innan och låg på intensiven. Jag kommer ihåg att allting kändes vitt. Lakan, rum, maskiner, draperier och bandaget runt huvudet. André låg där i sängen och kändes så ömtålig, så liten. Han klarade inte av att ha ögonen öppna, så han blundade mest hela tiden. Jag tog hans hand, samtidigt som tårarna rann, och började prata med honom. Jag sa "Hej André, det är jag. Hur är det?", för hur ska man veta vad man ska säga i en sån situation. Som svar så tröck han min hand och stirrade rätt upp.

 

Den blicken som han hade då hoppas jag att jag aldrig mer kommer att uppleva. Det var en blick med smärta, rädsla och oro på samma gång. Bara minnet av den gör så att det känns som att mitt hjärta ska spricka. Det var en blick som gjorde att jag skulle kunna offra allt bara för att han skulle ha sluppit känna så.

 

Jag försökte hålla mig stark den korta stunden som jag var på sjukhuset, men när jag kom ut i bilen igen så bröt jag nästan ihop. Det var då jag visste att min busiga lillebror som var en ritkig retsticka, aldrig skulle bli densamma igen.

 

Några dagar senare åkte jag ner för att övernatta på sjukhuset. Mamma stod i köket och lagade mat när jag anlände med bussen. Så när hon hade visat mig vägen till rätt avdelning så återvände hon dit och jag gick själv till Andrés rum. André, som fortfarande inte kunde prata riktigt, viskade fram det första han gjorde när han såg mig; "Erika, jag älskar dig". Snacka om att mitt syskonhjärta smälte då.

 

Det känns som konstigt att tänka tillbaka på den här tiden. Det känns så nära, men ändå så långt bort. Jag hoppas verkligen att jag aldrig mer kommer att behöva uppleva något liknande. Min lillebror, som betyder mest för mig i denna jord, ska överleva mig och därmed basta! Någonting annat skulle jag nog inte klara av.

 

 

Som exempel kan jag säga att varje gång jag ser mina födelsemärken (alt. leverfläckar) så försöker jag få tre stycken att bli antingen en likbent, en rätvinklig eller en liksidig triangel. Och jag har ganska många födelsemärken, kan jag ju lägga till.

 

Eftersom att det här är någonting som jag alltid har gjort så tycker inte jag att det är så konstigt och jag vet inte hur många gånger jag tror att jag har kommit på en ny lösning på triangel. Antagligen har jag ju inte gjort det, då jag ändå alltid tittar på samma födelsemärken.. Men jaja.

 

Ett annat exempel är när jag åker bil. Alltså kanske inte om jag bara åker på gatorna i stan, men om jag ska åka en lite större väg så det ändå finns plogpinnar, skyltar och lyktstolpar etc. Så försöker jag alltid matcha bilens storlek mellan de ovannämda exemplena. Alltså jag räknar tyst i huvudet (med ögonmått) hur många gånger bilen gått emellan. Så då förstår ni att när jag åker väldigt långt så blir det rätt så mycket "en, två, en, två, tre, en, en, två" i repeat i skallen.

 

Listan kan göras ännu längre, men jag tror att ni förstår vad jag menar nu i alla fall. Vill dock tillägga att det absolut inte är tvångstankar (!), utan det här är bara sånt som jag gör när jag har tråkigt (eller i födelsemärkenas fall, när jag sitter på toa oftast). Däremot så kan jag få lite ångest om jag åker bil där jag inte brukar åka bil och inte hinner läsa på en skylt. Men det är bara för att jag gillar att ha koll. Speciellt när det gäller geografi. Men det är en helt annan historia.

Sitter och tittar på en film på tv som jag kommer ihåg att jag sett när jag var liten. Alltså, med liten menar jag när man precis hade lärt sig att kunna hinna läsa hela texten.. I alla fall, då när jag såg den så kommer jag ihåg att jag var helt fascinerad över hur bra den var och har typ velat se den igen sedan dess (men har inte kunnat namnet på den). Nu när jag ser den är allt jag kan tänka på de dåliga animationerna och hur unga skådespelaren var. Inte riktigt som jag hade förväntat mig, nej.

 

Tänkte egentligen blogga om min promenad till jobbet imorse. Det hade kommit ny snö och de hade inte hunnit ploga. Sedan såg jag massa skoterspår för första gången i vinter! Så jag promenerade i nygjorda skoterspår klockan åtta morgonen. Skulle ha föredragit om de hade fryst på lite grand så att det skulle vart stadigt underlag istället..

 

Tänkte bara säga att mormor har fyllt 70 år idag. Det har vi firat med att vara där i 6 timmar och nästintill fikat hela tiden. Smörgåstårta (jag gör framsteg för varje gång, nu åt jag mer än hälften från biten!), anisbröd, saffransbullar, glass osv. Och sen ytterligare en runda och massa pitbondska runt omkring. Så behöver jag ens säga att jag är sjukt trött just nu?

 

 

Så trött så att jag inte ens har tänkt se Geordie Shore som börjar 23. Får spara det till imorgon istället. Godnatt!

Igår var det jobb och sen churnfest. Vilket vi senare omnämde till jobbfest då över hälften inte hade blivit bjudna. Men hur som helst så var det trevligt! När folk började bli lite för dragna så gick jag och Marika över till Challenge och mötte upp ett annat jobbgäng. Där hängde vi i någon timme innan vi båda höll på att somna och det bara var att sätta sig i bilen och åka hem.

 

Om tio minuter ska jag promenera till jobbet igen. Är inte så taggad då jag både är trött och det är svinkallt ute (plus att jag fortfarande inte har några platta, normala vinterskor). Men sånt är livet och jag behöver timmarna, så det är bara att knata.