De senaste timmarna har jag känt mig så frustrerad så att jag bara vill gråta. Det skumma är att jag inte ens har någon anledning? Tror bara att det är en kombination av allt. En del av kombinationen är i alla fall att en gammal vän till mig fortfarande inte verkar ha kommit över en petitess som hände för ett och ett halvt år sedan. Detta, fastän jag tog första steget till försoning. Det som är det ondaste i det här är att jag sällan är en person som folk är sur på, då jag inte vill hellre än hålla mig undan drama. Så nu när jag vet att hon fortfarande verkar vara sur så har jag en stor klump i magen som vägrar släppa. Tror att denna klumpen stavas ångest. Sen att jag saknar denna människan så att det gör ont gör ju inte saken bättre.

 

En annan del av kardimumman är att min bästa vän fortfarande mår dåligt över dödsfallet här om veckan. Eftersom att Emelie är en del av mig så känns det som att mitt hjärta brister bara jag tänker på henne som ledsen. Jag känner mig så hjälplös också. Vill bara finnas där hela tiden, men det är svårt när man har ett jobb man måste till också.. Återigen tror jag det är ångest.

 

Något annat som också är jobbigt är besvikelsen på mig själv. Sedan jag satt och kollade på gamla bilder igår så har jag mått pyton. Redan 2010 skrev jag att jag ångrade att jag hade varit så hemmakär året innan, då man ska passa på att leva när man är ung. Dessa ord har dock inte hindrat mig från att bli mer hemmakär än någonsin tidigare och jag är nog den mest osociala människa jag vet. Alla dessa hemmakvällar har ju också resulterat i mer mys framför datorn/tvn och det har ju visat sig på vågen.. Måste börja komma ut mer! Fastän det kanske inte är för att umgås så kan det vara lika skönt att ta sig en lång promenad istället för att sitta fastklistrad i seriernas värld. Bara det blir lite varmare ute så är det game on!

 
Sen är det såklart ekonomin som jag mår dåligt över också. Har blivit alldeles för slösig och hatar det. Kan slösa massa pengar på ingenting. Främst är det väl gotta och hur onödigt är inte det. Tror fan att jag måste gå igenom det senaste årets kontoutdrag för att se hur skrämmande stor siffran är på skräp.. Nu ska lilla lyxfällan-nörden i mig fram och jag ska spara som aldrig förr. Mina drömmar ska uppfyllas och de drömmar mina bortgångna älskade ville se mig uppleva. Det är mitt liv och det är enbart jag som kan göra något åt dess innehåll. Nu är det dags att visa att det är jag som styr!

 

Fan, nu känns det redan bättre när jag fått skriva av mig lite. Nu är det dags att gå igenom kontoutdragen. Kommer nästan inte våga kolla.