I måndags påbörjade jag mitt 75% vikariat som kommer att vara juli och augusti. Känns så skönt att ha schema för en hel månad istället för en halv och känns skönt att inte jobba lika mycket som vanligt. Det är väl vad jag har hunnit reflektera över hittills. Dock har jag redan hunnit jobba mertid en dag och känner knappt att jag har tid över till någonting när jag inte jobbar full dag...

 

Okej, nu lämnar vi jobbet. Har övningskört en gång till och det var roligt. Blir nog dock ingenting mer förrän tidigast på söndag så det är lite trist. Jag vill köra nu, nu, nu. Jag kommer nog bli kör-galen när jag väl har kortet i min hand. Är otroligt skönt att äntligen ha kommit igång igen på nytt också.

 

Måste ju berätta om mitt och Marikas misslyckande igår också. Hon hämtade upp mig efter jobbet och så drog vi till stallet och gick på en promenad med ena hästen. När vi satte oss i bilen för att åka hemåt igen började vi fundera på vad vi skulle äta. Vi kom fram till att vi skulle göra samma mat som sist, kyckling med chili i ugn. Vi åkte till ICA här i byn, men de hade slut färdiggrillad kyckling... Vi köpte dock allt annat vi behövde. Vi testade gå in på Konsum också, men där ekade det ännu tommare, så vi bestämde oss för att åka till stan. Vi gick in på kvantum och där fanns det inte heller och då började vi verkligen ge upp hoppet och köpte fryst kyckling istället. Men så tänkte vi "äh, vad fan vi går in på Coop också".

 

På Coop hade de färdiggrillad kyckling, så vi blev glada och åkte hem igen. Vi började laga maten och när vi skulle göra såsen/geggan/kalladetvadduvill, så märker vi att curryn saknas. Vi visste att vi hade köpt en, men det verkar som vi hade glömt den i kassan på ICA... Ringer mamma för att höra om hon har någon, men där hade vi ingen lycka. Affären har hade precis hunnit stänga också så vi kunde inte köra dit och köpa en ny heller. Till sist blev det så att vi åkte hem till Marika och hämtade curry och sen kunde vi äntligen fortsätta matlagningen.. En maträtt som annars brukar ta max 40 minuter att göra, tog istället 2 timmar och 30 minuter. Snacka om att vi var hungriga när vi väl fick äta.

 

Annars kan jag också nämna att mitt godislöfte fortfarande går utmärkt. På söndag är det 8 veckor sedan jag slutade med onyttigheterna och jag saknar inte ens längre att ha någonting att tugga på på kvällarna. Det är verkligen bara en vanesak. Så jävla stolt över mig själv att jag klarat mig så här länge. Längre ska det bli! Det är mot någonting som liknar den här formen jag strävar mot igen. Tar ett steg närmare varje dag.